Ingalill Andreasson

Det tar tid. Våren låter ofta vänta på sig. Ute på ön är skörbjuggsörten först, med sin mjuka doft, söt som apelsinblom.
Böcker låter också vänta på sig. Jodå, jag plockar sakta ihop en ny. Kroppen har varit i vägen: ett par hjärtbråk, en cykelolycka – fast eftersom texterna cirklar kring just förändring och acceptans, så fick jag ju gott om arbetsmaterial. Tänka, fantisera, formulera och forma.
Förra vårens ”Töser ville jag inte ha” har också blivit till arbetsmaterial: jag har hållit ett tjog föredrag med eller utan bilder. Och jag roar mig med att göra olika upplägg, beroende på var och för vilka. Härnäst väntar Bohusläns museum, och Ulebergshamn, i vackra maj. Så fint att få prata om fruntimmers öden!