Majsol över blankt hav. Ett varsel om den sommar som väntar bortom horisonten, en sommar som ännu inte är översköljd av markeringar i kalendern, av plikter och bestyr.
Men idag vill jag följa ett annat påbud – att ta tillvara denna stilla dag. Paddla till favorithällen, ta ett första dopp. En ritual, en vana som binder samman tidigare års vårturer med nuet, och med framtiden.
De flesta har en egen sådan plats. En vik eller en äng, ett berg, en vrå i trädgården. En särskild blomma eller fågel. En plats för jublet: tänk att det är vår igen, tänk att jag ännu får ingå i tidens ström!
Att glömma kalendern är således också en plikt: gentemot själva livsglädjen.
Ingalill Andreasson 